Konstiga muskler

Tjoho!
Nu sitter jag och käkar en amerikansk frukost (fast utan pannekagor) . Ägg  & Bacon. Med kaffe till, äkta svenskt pulverkaffe. Gillar kombon.

Jag har nu avklarat 44 dansklasser på 19 dagar, I made it! Och jag har fått en massa konstiga muskler. Mina ben ser inte ut som vanligt och min rygg är lik en åker. Yummie! Muskler vill man ju ha. Förutom att det är snyggt, så är det himlans behändigt att ha när man dansar.

Jag har dansat en del Hip Hop sen jag kom hit och har kommit fram till att Hip Hop-lärarna inte är särskilt pedagogiska. Över lag så är det rätt kasst med den pedagogiska biten. Det var en utav lärarna som skulle lära ut ett breaking-move (till en nybörjargrupp) som enligt mig kan vara väldigt svårt för en nybörjare och krävs en del träning. Läraren visade steget 2,3 ggr och hoppades på att gruppen skulle följa med. Men det var det ingen som gjorde. INGEN satte steget. Och han visste inte hur han skulle förklara det. Eller bryta ner det. Och så har det varit för de flesta Hip hop-lärarna jag mött här, de vet inte hur de ska svara på gruppens frågor om hur de ska tänka eller hur de ska utföra stegen. Ibland, men mestadels inte. Hur kommer det sig att Hip Hopen kom i skymundan gällande det pedagogiska? Är det för att det är så pass nytt? Eller är det för att fel människor undervisar? Eller att det inte finns någon utbildning för de som vill bli hip hop-lärare? Finns det ingen hip hop-metodik? Jag antar att det är för att streetdance/hip hop inte är klassad som en skolad dans och att dansen är VÄLDIGT individuell, och därför är det lite rörigare. Någon borde sätta sig ner och skriva om streetdance/Hip Hop-metodik. Typ nu.

Nu ska jag snart möta Pia, för att lägga mig på stranden (och sen kommer resten av lägenhetsmatesen)! Skönt med en ledig dag! Även om jag bär på sorg idag.

Puss o kram
Tänker på er där hemma!

Marie