It´s alive!!

Efter många månaders dvala har min dator äntligen vaknat till liv! Den har hittills inte klarat av att stå på egna ben utan en strömkabel till hjälp men nu är det problemet ett minne blott. Så just nu sitter jag faktiskt och bloggar från min egna dator istället för att låna någon av de andras, ba en sån sak.
Jag gick under eftermiddagen förbi Applestore på 104 14th street med datorn under armen för att se om det fanns någon möjlighet till återupplivande. Väl inne möttes jag av ett hundratal blåklädda macsupportrar som stod och sålde ipad2 för glatta livet. En av blånissarna bokade en tid med macdoktorn åt mig och 5 min senare stod jag på 3:e våningen för att inleda min konsultation. Efter en bedömning på ca 2 sekunder stod det klart att jag behöver ett nytt batteri och för 100 dollar (ca 650 svenska) skulle saken vara biff. Macdocktorn slängde även med ett byte av tangentbordspanelen gratis eftersom den har en spricka i sig. Det tog dock ett tag för han att inse vad det var som stod galet till med just mitt tangentbord, bokstäverna åäö verkade en aning främmande för honom men efter en stunds gapande sansade han sig och beställde in ett tangentbord från Sverige. Hurra!

Idag har jag även vinkat av mamma som åker hem till Sverige. Efter två veckor av turistande, shopping, restaurangbesök och en hel del fika är det dags att ta sig i kragen och återgå till intensivdansandet! Ikväll ska dock jag, Olivia och Marie ta en barrunda medan Anna och Lotta går på Cirque du Solieil... och imorgon ska vi nog till stranden. På lördag hade vi tänkt ta en heldag på Six Flags och åka karuseller tills vi spyr men EFTER helgen ska jag definitivt skärpa till mig!

Vi syns på andra sidan helgen!

Minna

Det händer grejjer

Efter dagens dansklasser hade jag och Lotta ett mission - vi skulle fixa biljetter till Cirque Du Soleils föreställning Zarkana. Man kan bara bevittna denna fantastiska nycirkus i tre städer i världen, och om man då är i en av de städerna och att de har en ny föreställning, måste man ju bara ha en biljett! Väl framme vid luckan fanns det biljetter tills IMORGON (torsdag) för 52 dollar styck - vi klippte till! Dock sitter vi högst upp men vad gör det... Så nu är vi spända inför morgonsdagen :)

I USA kan vad som helst hända, och man kan hitta vad som helst. Här kommer 3 fynd som har hittats:

En glasskedja säljer bara frozen yoghurt - och det finns huuur många tillbehör som helst! Bara att välja och vraka :)

Om man som Nattabertan gillar Pepsi så kan man köpa en 3-litersflaska, det är fullt normalt.

Sedan finns det underbara varningstexter och skyltar lite överallt. Denna fann jag och Lotta på tunnelbanan på vägen hem ikväll - och oj vad jag skrattade!

En annan upptäckt, som jag dock ej har fångat på bild, är alla kommentarer från olika herrar som man kan få i denna stad. När jag och Lotta letade efter någonstans att äta idag satt det tre karlar i 35-40-årsålders bredvid restaurangen vars menu vi läste och sa "The first drink is on me". Båda jag och Lotta ignorerade honom då han säger meningen igen och artikulerar en aning överspelat och pekar tydligt på sig själv. Då vi ignorerar honom ytterligare en gång säger hans kompis "they don´t speak english"... Ja så måste det ju vara!

Kram Anna



Queens

Ikväll tog vi språnget och lämnade Manhattan. Vi drog till Queens för att besöka Olivias gamla kvarter och äta på Sweet Afton som enligt Olivia har den bästa ölen i stan. Anna och Olivia beskriver smaken som fyllig, smakrik och med en touch av litcheplommon. Jag tycker själv att den smakade precis som vilken annan öl som helst, men vad vet jag. Det var trevligt att att slippa Manhattans hetsiga klimat för några timmar.

Tidigare idag gjorde vi ett till besök hos bilverkstan för att tigga luft till luftmadrassen. Med åbäket under armen gick jag och Olivia dit i hopp om att de skulle känna igen oss. Väl framme möter en av männen upp oss, beklagar att Brian (som hjälpte oss sist) inte var där men att en annan kille snart skulle ta sig tid att hjälpa oss. En annan kille dyker upp, letar upp rätt tratt och fyller den till brädden. Underbart! Glada i hågen återvänder vi till lägenheten och baxar in den igen. Förhoppningsvis kan jag och luftmadrassen få en nystart och en fortsättningsvis fungerande relation nu. Det skar sig lite efter premiärnatten som fortfarande har satt spår i min ryggmuskulatur, dock ska den trots allt endast vara vid liv i nio dagar till då Olivia och Lotta åker hem. När tiden väl är inne ska jag dra ut pluggen och stampa ut luften samtidigt som jag skrattar högt. Det blir madrasslakt så det står härliga till!

Här kommer lite bilder från Queens:  

Olivias gamla gata!

Anna beställde in 5 liter öl

 Sweet Afton

 

 

 

 

 

 

 

 

Fler bilder från midsommar!

Sängrotation

I vår lägenhet finns det tre olika sovalternativ. Du kan antingen sova i bäddsoffan, på luftmadrassen eller ensam på den riktiga madrassen. Dessa alternativ varierar dock i kvalité. Personligen tycker jag att den riktiga madrassen är bäst, den är också mest eftertraktad vilket har inlett en sängrotation. Det ska ju vara rättvist. Hamnar du på luftmadrassen kan du, enligt mig, glömma en god natts sömn. Den har tappat luft under veckorna och liknar mer en kass vattensäng än något annat. Ryggraden antar en ny form under natten och påverkar dig negativt under hela din nästkommande dag. Din sovpartner måste dessutom vara i samma viktklass som du för att luften ska fördelas lika i madrassen. Det var därför inte särskilt lyckat när jag och Anna (som är 20 cm kortare än jag) gjorde ett försök härom natten. Jag hatar luftmadrassen. Att sova i bädsoffan kan tyckas vara det näst bästa alternativet men dit når inte AC:n, det märkte jag inatt när jag gjorde min jungfrufärd. Sover du på den riktiga madrassen kan du istället räkna med polarvinter för den ligger precis framför AC:n. Medan jag och Olivia flämtade i svetten låg Marie och huttrade insvept i ett duntäcke bredvid. Summan av kardemumman är väl egentligen att alla sängplatser suger. Luftmadrassen råkar bara suga lite mer.

Som man bäddar får man ligga.
Minna

Tankar från Anna

Då har man nu varit i NY i mer än två veckor och hunnit med två hela dansveckor på DNA. Varje månad ska jag dansa 44 lektioner, men eftersom jag kom hit den 10e juni var jag tvungen att dansa in de lektioner jag missat, och det känns i kroppen att jag har tagit 31 klasser under dessa dagar. Bara 13 kvar denna månad! Kroppen är som sagt lite trött och jag har fått ont i nedre delen av ryggen, men förhoppningsvis är det redan på bättringsvägen. Förutom att jobba förebyggande på lektionerna och sova & äta ordentligt har snälla Johanna lovat att hjälpa mig :)


Jag har nu insupit vart jag befinner mig. Att jag faktiskt är i NY och dansar och har det roligt! På något konstigt vis har jag känt mig lite stressad över att hinna se så mycket som möjligt. Kanske är man inte van vid att "turista" på ett ställe i elva veckor... men lite har jag hunnit med utöver dansklasserna som ni har kunnat se här på bloggen. Rockefeller center, Broadway (bra shoppinggata), Time Spuare, Union Square, 5th ave, Midsommarfirande, kollat in Lower east side m.m. Och mer lär det bli! Jag gillar verkligen NY som stad. Det finns massor att se och göra samtidigt som jag upplever den som lugnare än Stockholm. Trevligt klimat helt enkelt. Även fast att man är måttligt road av att amerikanare tar sig friheten att kommentera andra människor än vad vi svenskar gör, på gott och ont. Om man kommer med en tung resväska är det himla trevligt att många erbjuder sig sin hjälp, men det är inte lika roligt att få kommentarer om vad man har på sig eller få höra "mmm mmm mhhh" när man passerar en herre på gatan. Några av mina upplevelser här skulle nog räknas som sexuella trakasserier av många. 


Visst har man hemlängtan ibland, även hur bra man har det. Att inte hänga med brudarna hemma, se och höra sin familj eller vara med älskade Philip. Saknaden bli ibland överväldigande. Speciellt vissa stunder. Som när alla har somnat och man ligger vaken ensam. Tur att man har sina vänner här som förgyller vardagen! 


Idag har jag varit väldigt trött. Så trött att jag somnade en stund på thai massagen. Klockan är nu  21.10 och jag ska nog göra mig klar för en tidig afton. 


Skickar en varm kram till er där hemma! 
Anna

Titta!

Haha, min mamma kom med i expressen när vi såg på Alcazar. Kolla in den lilla tanten till höger med röd handväska, det är hon! Hon kommer kissa på sig när hon ser det här. Grattis mamma!

God kväll
Minna

Billy Elliot

Jag har varit på musikal. Min första riktiga musikal skulle jag nästan vilja påstå. Med half price-tickets fick jag och mamma platser längst fram på Billy Elliot på Emperial Theater. Musikalen varade i ca 3h med en paus och jag satt bara och fullkomligt gapade genom hela föreställningen. Den var så otroligt bra!! Det kändes som om jag hade blivit överkörd av ett tåg i 300 km/h. Jag har aldrig i mitt liv upplevt något liknande, säga vad man säga vill om amerikaner men showa kan de! Lillkillen som spelade Billy var helt fenomenal. Han sjöng, steppade, agerade och hjulade runt på samma gång samtidigt som han flög runt i en stålvajer eller jonglerade med en stol. Nu kan jag lika gärna lägga ner mina dansambitioner.

Om man inte har sett en riktig Broadwaymusikal och befinner sig i stan uppmanar jag samtlig till att ta chansen! Våra biljetter kostade 65 dollar och köptes samma dag som föreställningen och du får absolut valuta för pengarna. Normalpriset brukar ligga på 120 dollar och uppåt.

En annan rolig händelse var att vi under midsommarkvällen på Pachita club träffade på en av killarna som spelar Billy. Först frågade jag vad han över huvudtaget gjorde där inne med tanke på att han var minderårig men det visade sig att han var hela 23 år gammal! Han såg ut som 15. Han hängde även med oss till vårt kvarter där vi åt på McDonalds. Dock fick han inte äta en enda pommes på grund av sin diet, stackarn. Det var kul att få prata med en riktig musikalstjärna och höra hur det är att leva som han gör. Jag fick emellertid kämpa hårt för att förstå hans skottska dialekt som får Braveheart att blekna i jämförelse. Till sist följde han oss till dörren vilket egentligen var helt onödigt med tanke på att han inte hade kunnat göra särskilt mycket vid ett eventuellt överfall men det var ändå fint. Vi får se om vi hör av han igen.

Nu ska vi iväg och DANSA!

Trevlig söndag!
Minna

So the night begins... Midsummer Night!

Olivia är tokglad över att vi ska se Alcazar! Eller???

Jag är lång. Anna kort. Ja, jag har högklackat på mig.

På väg i taxin till Pacha, Midsummer Party!

På 

I väntan på att få komma in.

Jag går nästan på röda mattan. 

Väl inne på stället köper vi (DYRT!!!) vitt vin.

Schäxey!

Fina flickor!

Kvällen började med Hera Björk, ESC 2010 för Island.

Vi träffade Sarah Dawn Finer! Whiii! :)

Anine Stang från Norge med dansare i psychos.

DÄR ÄR DOM!!!!! :)

Och vi bah stod längst fram! 

Shit vilka performers! 

Yey!

Swedish Midsummer Party. Det låter jätteroligt. Och det var det också! Men inte fullt så bra som jag hade hoppats på. Det blev lite Stureplans-känsla och låtar som "Boten Anna", "Sommartider" och "Ooah hela natten" spelades på högsta volym. Var inte helt okej. :P

Puss MArie 

Midsommar i Battery Park

Då var det dags för midsommarfirande i NY och dagen började med en dansklass där vi önskade vår lärare "glad midsommar!" som svarade med "happy midsummer to all swedes" :) Lektionen var energifylld så nöjda och glada tog vi oss hem för att göra oss midsommarfina med blommiga klänningar och utsläppt hår. Jag, Lotta, Minna och Minnas mor Riitta tog oss till Battery Park där ett traditionellt midsommarfirande skulle äga rum. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, det ända vi visste var att det skulle komma ganska mycket folk och att det skulle finnas midsommarmat :) 

Det tog ett tag att hitta vart i parken själva firandet ägde rum - som svensk är man inte van vid att parkerna är så stora att man inte ser vart man ska direkt när man anländer till parken. Efter att vi hade förföljt ett par andra svenskar kom vi till slut fram. Hungriga som vi var valde vi att direkt ställa oss i matkön där man kunde köpa olika sorters sill, lax, knäckebröd, köttbullar, jordgubbstårta, kanelbullar, chokladbollar m.m - till vår stora lycka! dock blev vi lite besvikna på själva mängden mat som delades ut, måste nog säga att det var i det snålaste laget. Men men, bättre än inget! Jordgubbstårtan och bullen var i alla fall to die for :)


När vi gick in på själva området skulle de precis hissa midsommarstången, vilken tajming! Den var lite liten i amerikanska mått men den var mycket fin med solrosor som förgyllde ringarna. Och oj vad mycket folk det var! Härligt! Människor "picknickade" överallt, drack olika drycker, skrattade och var glada! Runt om oss stack höga hus upp och på andra sidan fanns vattnet med Frihetsgudinnan som sågs i dimman (hade nog varit klockrent om det hade varit klart väder). Barn sprang runt i fina sommarkläder och flickorna hade kransar i håret! På scenen spelade musiker i svenska folkdräkter och 2 olika dansteam som har specialiserat sig på svenska folkdanser dansade några danser runt den fina stången. Efter den "professionella" dansen var det vår tur att entra scenen :) och oj vad vi dansade, vi och alla andra svenskar som var där samt en och en annan ickesvensk som försökte hänga med i Små grodorna, Prästens lilla kråka och Karusellen med flera! Antar att det var en underlig upplevelse för de som inte förstod texten "så här gör Grinolle vart han står"... 


Efter den förträffliga dansen såg vi oss omkring och vi gick och gjorde oss var sin krans, som alla var välkomna att göra helt for free! Det tråkiga var dock att alla blommor var slut så det fick bli en grön krans i år. På vägen hem blev vi uppmärksammade och en dam frågade varför vi var så fina - antar att det gick sådär att förklara vad swedish midsummer var för något. Väl hemma var det dags att göra sig redo för kvällens event - swedish midsummer party!

Kram Anna

De tre flickorna och jag.

Fina flickor som ÄNTLIGEN anlänt in NY Cityyy.

Direktiv från fotograf: Be Casual. Jorå så atteeeh.

Andrea lägger av en fis.

Kör på en bloggposarmin. Usch!

Hanna Kenne!

Filippa Nielsen.

Jag vet en sak. Modell kan jag inte bli. Vet inte hur man gör.



Idag fick jag en puss på handen av en random man bara så där. När han försvann bakom hörnet torkade jag av hans amerikanska saliv på väskan. På Minnas väska. Ooops. 

Och så fort jag öppnar käften så frågar de om jag är "foreign". Har jag verkligen så taskig accent? Haha. Looove America! Förutom då det kommer till Bed Bugs, att dricksa och att det inte finns kolsyrat vatten i stora flaskor. Saknar Ramlöööööösa!!!

Nu ska jag sova. Och även om Minna har suttit här och läst mitt inlägg medans jag skrivit det, så kommer hon vilja läsa det sen när det är "printat". Moahahahhahaha! Skojja. Elleeeer? Hon är vår mest trogna läsare. Hon råkar gilla vår blogg. Jag med.

God natt and xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxo

Marie (btw, vad betyder xoxo? Egentligen?)

Evaluation

När man kommer till DNA som VISA-student får man ett möte bokat med en lärare för en evaluation - utvärdering. Man får då chansen att träffa en lärare på tu man hand för att ställa frågor och funderingar om träning, kroppen, skador, klasser m.m. Läraren tittar på olika saker på kroppen för att diskutera vad man behöver jobba vidare på, eller ja, vad man inte visste att man behövde jobba på.

Jag hade min träff med Simonsonläraren Katiti under tisdagen och var väldigt nervös! Även fast att jag intalade mig att detta är någonting bra och att det är för min skull, har jag en otrolig respekt för Katiti och hennes kunskap. Hon är som en levande scanner - hon ser ALLT! Vi började med att prata om tidigare skador och erfarenheter, varför jag ville dansa där i sommar och vad jag hade/har för mål. Sedan bad hon mig att utföra olika saker och sedan började hon peta och göra mig medveten om "problemen" som jag måste jobba mest med. En av sakerna var att jag använder framsida lår alldeles för mycket och att de är aktiva och tar över arbetet även när de inte ska göra det. Katiti gav mig olika övningar för att "släppa taget" om låren och jag fick öva medan hon beskådade, gav feedback och hjälpte till. Medan övningarna stegrade i svårighetsgrad kände jag hur pressen ökade - pressen som jag gav mig själv. Ibland märkte Katiti att jag var frustrerad och frågade "are you stuck?". Ehhh JA!!

I slutet av timmen fastnade jag i en övning som jag bara inte klarade av. Jag gjorde den igen, och igen, och igen, och igen. Katiti gav mig olika hjälpmedel - men jag var "stuck". Jag har ingen aning varför, och jag var nog lika förvånad som Katiti, men plötsligt började jag gråta. Även fast att det kändes hemskt att börja gråta just då var det också skönt att släppa på frustrationen. Det var också skönt att Katiti tog det bra och sa saker som" let it out", "now you´re releasing all the tention", "it´s ok" osv... Sedan sa hon "why are you swedes so hard on your selfs?". Och ja, jag antar att hon har rätt! Det var ett bra möte och jag lärde mig många nya saker om min kropp och om min dans. Nu har jag verkligen nya saker att tilllämpa under klasserna och jag är spänd på resultaten :)

The show must go on /Anna

Bed Bugs del 2

För er som är intresserade av att följa dramat kring vägglössen kan jag tala om att vi efter en mardrömsfylld natt har tagit tag i problemet. En flaska insektsdödande spray inhandlades på apoteket och enligt instruktionerna var lägenehetn tvungen att tömmas på mat, sängkläder samt allt levande under minst 2 h. Efter dagens dansträning kavlade därför jag och Lotta upp ärmarna och inledde en rensning. Alla textilier stuvades ihop och drogs iväg till tvätteriet för att sköljas i 90 grader. När vi ändå var i farten fortsatte vi att städa resten av lägenheten också, det är ju trots allt inte särskilt stora ytor vi har att göra med.
Slutligen gick Anna lös med sprayflaskan och bäddade in varje list i giftig ånga. Härligt. Medan giftet fick göra sitt passade vi på att ta en runda på stan och äta ute.

Nu sitter vi och väntar på att tvätten ska bli klar så vi kan sova i en förhoppningsvis krypfri lägenhet!

Slutet gott allt gott. God kväll!
Minna

En söndag i Central Park

I söndags gjorde jag mitt bästa inköp hittills, ett par bra powerwalk-skor med shape up. Man går väldigt mycket i denna stad. Hela tiden. Hela dagen. Varje dag i veckan. Mina fötter tackar mig ömt! Efter detta briljanta inköp åkte jag och Lotta till Central Park för att se oss omkring i solen :) Vi hoppade av på 96th och började med att gå promenadstråket runt den största sjön i parken och alla mina förväntningar införlivades! En otroligt vacker miljö med en himla massa människor som joggar, springer, åker inlines, ligger och läser en bok eller som vi, turistar. Vi fortsatte färden söder ut i parken till den kända fontänen Bethesda fountain som man har sett så många gånger på film. Så även den kända alén The Mall! Den bestämde vi oss för att leta upp. Efter 45 minuters vandrande kom vi äntligen fram - för att inse att det låg precis bredvid fontänen och att vi hade gått i en stor cirkel. Ja, ja... vi fick ju i alla fall se parken! Efter 2 timmars turistande var det kväll och vi bestämde oss för att åka tillbaka någon annan dag, det finns så mycket kvar att se...

Kram Anna