Nu är det två veckor kvar. Vilket är galet. För igår var det fyra veckor kvar tills vi skulle hem. Eller? Ja, tiden går snabbt, och vips är vi i Sverige. Vi är några i lägenheten som känner oss stressade över att det är så lite tid kvar, bl. a. jag.! :P Jag vet att jag har utvecklats väldigt mycket under dessa (snart) tre månader, men hade gärna utvecklats ännu mer. Det får vi ta tag i, i Piteå i stället. Haha, Piteå. Känns som världens ände just nu.
Jag fick ett jättefint (oväntat) mail från en gammal kompis igår, och det var ett av de finare. Det var så fina saker som skrevs, om mig och vad som kändes. Så glad jag blev och påmindes än en gång om att hur viktigt det är att berätta för sin omgivning hur fina de är, och vad de betyder för en. Här i USA är de flesta väldigt duktiga på att ge komplimanger random på gatan, vet inte hur många som har kommit fram och har gett mig komplimanger för mina tatueringar. Och det gör mig glad. Tycker man något är fint, snyggt, härligt, fantastiskt. Säg det då. Just den personen kanske behövde höra det, just den dagen.
Och på tal om det.
Minnas bror var här, och som hejdå-present fick vi en massa svenskt godis från godisbutiken; Sockerbit. En svensk butik där de bara säljer svenskt godis in the middle of NY City. Snäll Markus!
Nu bär det av till skolan. Modernt med Oliver Steele, thai massage, yoga *2 står på schemat. Yeeey.
Snart ses vi, Sverige! :)
Puss
Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar