Alvin Ailey 2

I lördags åkte vi ut till Brooklyn för att se en dansföreställning, Alvin Ailey II. Vi mötte upp Johanna i Prospect Park där vi styrde upp en pic nic som hette duga. Eftersom föreställningen var gratis ville vi vara i god tid för att få bra sittplatser, dock började en kö bildas redan 2 h innan insläpp. Vid denna tidpunkt började vi även känna de första vattendropparna falla. Dropparna blir fler och fler tills vi slutligen  måste ta skydd under vår picnic-duk samtidigt som vi köar. Regnet slutar inte utan håller i sig ända fram till insläpp och under hela försnacket. Huttrandes tittar vi tvekande på varandra i våra genomblöta kläder och är på vippen att slänga in handduken då ljuset plötsligt dämpas och regnet avtar. Vi fick avnjuta tre underbara akter med fantastiska dansare och koreografier. Det var helt klart värt väntetiden i regnet.

Det var emellertid en ny upplevelse att se en dansföreställning omringad av amerikaner. I vanliga fall brukar publiken sitta still, tyst och applådera när föreställningen (med all säkerhet) är slut. Vår publik klappade med, hejade på och kommenterade tidvis föreställningen som om det vore på bio. Medryckande ibland men till största del jävligt irriterande, vem fan äter strips och grillade kycklingvingar på en dansföreställning?! Dessutom återkom regnet i små doser under föreställningens gång och helt plötsligt skymdes sikten av ett hav med paraplyer. Folket bakom som inte hade paraplyer blev skogstokiga och började skrika åt paraplyfolket att ta ner åbäkena alternativt dra åt helvete. Samtidigt på scen försöker en stackars dansare genomföra sitt solo medan publiken kastar glåpord till varandra. Helt absurt, inte helt överraskande. Bra dans var det i vilket fall, de bitar vi såg. Hurra!

 Revelations

Skutt!